Historik Historiikki

Kort historik av Holger Thilman och Kurt Wikström

Föreningen kommer till...
Den 17 augusti 1963 träffades Karl Öström, Kaj Åkerlund, Nils Sjögren, Gösta Söderholm, Walter Winqvist, Erik Pettersson, Norman Nordberg och poliskonstapel John Strömberg för att grunda den nya föreningen.

Till föreningens första ordförande valdes fiskaren Karl Öström och den valda styrelsen fick i uppdrag att registrera föreningen snarast möjligt.

Vid det grundande mötet påpekades arrendegivarnas önskemål om ökat viltvårdsarbete och en minskning av den aktiva jakten med ett tillägg, att enbart husbehovsjakt var tillåtet.

Ur verksamheten kan konstateras...
Föreningens första stadgar gjordes upp på basen av Jägarförbundets modellstadgar, så ändrade att för inval av ny medlem fodrades 2/3 majoritet i ställe för 3/4.

Föreningen gjorde under de första åren upp såväl jaktreglemente som direktiv för övervakare vilka gott kunde vara i kraft i dag som är. Det framgår inte ur arkivet när dessa är uppgjorda och det kan även befaras att övervakardirektiven är uppgjorda av Jägarförbundet.

Som en kuriositet med dagens ögon sett är att de första stadgarna bestämde att möteskallelse sker med anslag på Sommarö butikers, Sommarö bussgarage och Sökö telefoncentrals anslagstavlor.

Föreningsmedlemmarna sysslar också med annat än jakt...
Tränings- och tävlingsskyttet har sedan föreningens grundande idkats mycket aktivt.

Årsmötet 1964 valde föreningens första skyttesektion som i sin första årsberättelse nämner att föreningens lag vunnit i Finska Jaktförbundets tävlingar i såväl jakt- som trapskytte.

Vidare nämns att Gösta Söderholm gjort finskt rekord i Finska jaktförbundets tävlingar genom att fälla alla 18 duvor. År 1965 vann föreningens lag pokalen: 'Finlands Jaktskytteförbunds mästerskap i jaktskytte' för alltid.

Föreningsmedlemmarna sörjer också för viltets fortbestånd genom att anlägga och underhålla viltåkrar...
Viltåkrarna anlades första gången år 1976 och man kan på basen av årsberättelser konstatera att föreningens medlemmar har en bättre rutin i jakt och viltvård än att fungera som odlare.
Årsberättelserna berättar ganska ofta om dålig växt samt att ogräset tagit överhanden.

Också vid naturkatastrofer kan det behövas ett handtag av kunniga skärgårdsbor...
Våren 1980 skedde ett ganska stort oljeutsläpp; Lord Bage, som inte var isförstärkt gick i isen och revs upp varefter ganska mycket olja rann ut. Oljan drev in på Esbo vattnen och skadade ett ganska stort antal fåglar. Ett antal av föreningens medlemmar var ute och avlivade ca 150 st.
oljeskadade fåglar.
Tidpunkten för olyckan var mycket olämplig på grund av att en hel del
fåglar redan ruvade.

Jägarna måste också syssla med en hel del administrativt arbete...
På grund av ändringar i föreningenslagen omarbetade föreningen sina stadgar 1991.
Sedan början av -70 talet har föreningen för det mesta arbetat enligt inarbetad rutin. Man kan allt oftare läsa i protokollen att valen sker med omval och övriga besluten går oftast enligt "tidigare" eller uttrycket "bibehålles" eller "som förut".

Om vi litet skulle titta på våra ledare under gångna tider...
Som ordförande i föreningen har följande personer fungerat: första ordförande var Karl Öström som kvarstod till 1966 då Alfred Eriksson övertog rodret för de följande 11 åren, det var den tid då verksamheten var som jäktigast, det hände för det mesta något.

År 1977 valdes Per-Olof Sjöberg till ordförande, han skötte värvet i 2 år. Ture Axelsson valdes 1979 till ordförande. Ture Axelsson omvaldes och han kvarhölls åtskilliga gånger med uttrycket "vi väljer på nytt" trots att han tidigare velat avgå flera gånger.

1990 valdes Hans "Jocke" Heimberg till ordförande och han skötte värvet i 16 år. Nu är det Kurt Wikström som håller i föreningens roder än i dag.

 

 

Foto: Aki Leikas


Ur en jaktövervakares loggbok av P-O Sjöberg

        En tidig höstmorgon vi gjorde en tur, 
        sydvästen var hård, det kom även en kur. 
        Mot Långrund vi stävade först på vår färd, 
        måntro här fanns någon jäkel i dag. 
        Jovist, en lampa där lyste och blinkade ilsket, 
        en röst hördes brumma så ampert och trilsket,
        Kapari har tagit sin plats i beslag.

        På Metarklippan satt Gösta och log, 
        hans söner var med och såg till att det tog.
        Att på pracka och åda säkert få korn, 
        är inte så lätt som så många av oss tror.
        Det blixtra och knalla, man såg bulländer falla, 
        i grytan dom smakar, helt säkert som skrakar.

        Mot bullan vi styrde vår färd. 
        Hej, Nisse hur har du det här. 
        Bom på bom jag skjuter helt visst, 
        jag konsten har glömt säkert sen sist.
        Med hagel en sprakaskytt jag är, sa Nisse och log 
        om pistol jag fick bruka, helt säkert det tog.

        Måntro det på Sumparklacken nån vågat sig i land,
        jo, se på tusan, kanske med hjälp utav sand.
        Bolle och Jocke jaktivern lockat, 
        tre allor på man dom har plockat.
        En klunk utav flaskan, sitt ner här en stund, 
        det värmer i bröstet, sku va skönt med en blund.
        Vi tackar och bockar, vi fortsätter färden.

        Allorna lockar och sträcker med fjärden.

        Ute på stenskär en vecka i sträck, 
        länsman har suttit och bevakat sin rätt.
        Allorna flyger båd fram och tillbaka, 
        vår längtan till skäret vi nu fått försaka.
        Om någon till holmen har kommit för nära, 
        var det bara att vända och rädda sin ära.

        På hemväg vi gjorde till Labbart en tur, 
        jo, jäklar där satt mé en filur.
        Med nya kanoner där hördes brassa,  
        Sjöblommens Göran med Jonka, sin farsa. 
        Hej, gossar nu vettar upptagen, 
        för klockan snart elva är slagen.